like
Jag har börjat trivas här hemma i halmstad nu igen. Det är gött att jobba (gör ändå inget vettigt på dagarna annars) och så har jag min fina vän här som jag förmodligen kommer växa ihop med snart men jag gillar det! Det är så skönt att bara kunna ta en kvällspromenad tillsammans kl halv tio på kvällen och diskutera dagens bekymmer.
Om en vecka är jag påväg till oslo nu och det ska också bli mysigt. Får träffa sara igen bland annat! Vem kan tacka nej liksom?
Nu ska jag gå och lägga mig i ett varmt bad och ligga kvar där väääääldigt länge.
Om en vecka är jag påväg till oslo nu och det ska också bli mysigt. Får träffa sara igen bland annat! Vem kan tacka nej liksom?
Nu ska jag gå och lägga mig i ett varmt bad och ligga kvar där väääääldigt länge.
.
my love
lights will guide you home
2010 har tagit en ny vändning och det var väl för väl det. De senaste fem dagarna har varit bättre än bäst och nu kan nog även jag hänga på klubben "2010 ska bli det bästa året EVAH blablabla". Tyvärr är min sötnöt i oslo nu igen (och smygläser förmodligen min blogg) men det här blir nog bra ändå!
Dessutom är ju en resa till egypten bokad så om tre veckor befinner jag och persson oss i solen.
Som sagt, livet är bättre nu.
bigger, stronger
Ny dag, nya tag.
Jag har trots allt världens bästa vänner. Alla sms, småsnack på msn, facebook, skype betyder mer än ni kan ana. Folk som man aldrig trodde skulle säga ett ljud har tagit sig tid att prata och lyssna. Det är ni som får mig att se det positiva i morgondagen. I love you.
Jag har trots allt världens bästa vänner. Alla sms, småsnack på msn, facebook, skype betyder mer än ni kan ana. Folk som man aldrig trodde skulle säga ett ljud har tagit sig tid att prata och lyssna. Det är ni som får mig att se det positiva i morgondagen. I love you.
what about us?
Jaha, vad gör man nu då? Efter att ha tillbringat nästan dygnets alla 24 timmar i ett år tillsammans med en person blir det ganska tomt när den personen bara bestämmer sig för att försvinna. Min säng kommer bli utsliten om jag fortsätter att ligga här som jag gjort de senaste dagarna. Imorgon ska jag dock börja jobba igen och det ser jag som ett bra steg på vägen. Efter imorgon ska ingen mer tid slösas bort. Men just nu måste jag bara få vara arg, ledsen och besviken för att sedan ta ett jättekliv framåt.
.
Jag hade fel. Aldrig mer.
tankar
Efter vad som måste ha varit världens längsta natt frågade jag mig själv imorse efter noll minuters sömn om det var värt att resa sig ur sängen, någonsin. Helst av allt ville jag bara ligga kvar och aldrig mer kliva upp. Kuddarna var genomblöta och sönderkramade när jag ändå bestämde mig för att ta nya tag. Spegelbilden var ingen vacker morgonhälsning ska ni veta. Efter några varv i huset kändes det ändå som att det var dags att försöka sova lite. När jag sedan låg i sängen igen insåg jag att jag inte ville somna. Jag var rädd eftersom jag då en gång skulle vakna upp och inse att det inte varit en dröm. Tomma skrik i kudden.
När jag sen efter ett samtal trots allt mådde bättre och kunde rycka upp mig väntade mina hjältar på mig. Jag sminkade bort groparna under ögonen och bestämde mig för att den här kvällen ska mascaran sitta kvar tills jag kommer hem. Jag kunde till och med ge spegeln ett leende innan jag begav mig mot staden.
Mina bästa vänner räddade min dag. Tänk vad en pizza och ett biobesök kan göra. Gamla minnen radades upp och man kunde inte annat än att le. Att jag sen inte somnade under en 2½ timmas lång sifi-film är bara ett mirakel. Fortfarande lite rädd.
Det kommer bli bra, jag vet det. Det kommer lösa sig på det absolut bästa sättet utan tvekan. Det här är varken slutet eller "aldrig mer". Solen går upp imorgon också och tills dess hade jag tänkt ta igen lite sömn.
När jag sen efter ett samtal trots allt mådde bättre och kunde rycka upp mig väntade mina hjältar på mig. Jag sminkade bort groparna under ögonen och bestämde mig för att den här kvällen ska mascaran sitta kvar tills jag kommer hem. Jag kunde till och med ge spegeln ett leende innan jag begav mig mot staden.
Mina bästa vänner räddade min dag. Tänk vad en pizza och ett biobesök kan göra. Gamla minnen radades upp och man kunde inte annat än att le. Att jag sen inte somnade under en 2½ timmas lång sifi-film är bara ett mirakel. Fortfarande lite rädd.
Det kommer bli bra, jag vet det. Det kommer lösa sig på det absolut bästa sättet utan tvekan. Det här är varken slutet eller "aldrig mer". Solen går upp imorgon också och tills dess hade jag tänkt ta igen lite sömn.